Det som sker i Afghanistan just nu gör mig ledsen, det påverkar mig. Jag har faktiskt drömt om det hela natten. Jag tänker på alla patienter och mina afghanska kollegor som är där och som har det så otryggt.
Men det som känns bra att veta är att Läkare Utan Gränser hittills kunnat fortsätta verksamheten i flera olika områden i landet, även vid sjukhuset i Khost där jag jobbade i två månader i början av året som ansvarig för barnmorskorna. Hittills verkar arbetet kunna arbeta där relativt obehindrat.
I Khost driver vi ett stort mödravårdssjukhus där över 1 000 barn föds i månaden. Att vi finns vid våra patienters sida betyder att vi räddar liv på kvinnor och barn varje dag. Läkare Utan Gränser ger förlossningsvård, gynekologisk vård och driver en avdelning för nyfödda. Det finns ingen annan vårdinrättning i närheten som kan ta hand om nyfödda barn vars hälsa påverkats efter till exempel en lång och svår förlossning. Många av dessa barn skulle antagligen dö om vi inte fanns där.